Vidderna välkomnar
våra trevande steg.
Om fötterna domnar,
som en tyngande deg, -

vandrar vi oförskräckt,
så gott vi kan, ändå;-
Varför ska man bli knäckt -
för NÅTT, - nej, bara, - gå!

För vi vill nå vårt Mål!
Nämligen, - en bra Dag....
En bättre, än det hål, --
- som, ju, den gamla var!

Nu, blå rökar stiger
upp mot den kalla skyn.
Vi bugar och niger -
för denna sköna Syn.

Ja, - för vi är på väg
emot nått underbart.
Ett behjärtansvärt Kneg --
och vädret, det är klart!

Så, ge ej upp, min vän.
Allt andas lust och frid.
Glöm bort för längesen!
Nu, är en annan tid!