Ett rop på kärlek
Det oförglömliga
flög genom rummet
dödliga projektiler
träffsäkerhet
etsad i andedräkt
de blev ditt ok
att bära tyngda år
tärda skuldror
blödande smärta
ur hämndlystna sår...
Förkunnade ord
ej av Skaparen
komna
frön av mänsklig
kluven tunga
spreds med vinden
landade
i konsekvensen
slog rot
i luftslottets salar
de ängsliga
ska skyla sig
med törne
de välmenande
fyllas med nektar
i prunkande fägring
alla ska de
bära frukt...
Se på den som
med hätskhet talte
se igen
bortom o förbi
ett bultande hjärta
av litenhet skälver
i varats varma sav
I den vars båge
sköt så hårda ord
bor ett sorgset barn
med hämmad gråt
känn
hans smärta
kan du ana
svaret på en gåta
allt var blott
ett rop
på kärlek
att för dig befria
o förlåta...
© Chawa 2015-02-23