Vita Nuova En avvikande Vårsonett

Hon dansar endock stilla
Segerförlust i naken skrud
en viljas sköra vårbrud,
En rödockras längtan är så stilla
Förundrad av vindens bris
där sinnen förväntas fullt förvilla

Klartid av vackraste himmel ögon blå
En sprucken gren itu av hand
För duvan  med gren att varsamt sakta sikta nå
ett med siktat sikte i svunnet land.

Blott ljuv ett under tappad på väg
Att vakna av en lärkas kvitter
åter om dofters vackra skär räd
Men sällas årstid för sol att sakta värmande nå
en Mrs Pratt i strid att dansa på tå

Hugnad så ett regn av is dör ut
En snötid måhända att finna sitt äntliga slut
En soltid att i högtid förnimma
En nutid för tankar att sinnligt simma

Bida tid av hållna knoppars klorofyll
Veckad skimmer ros i paketerad tyll
Stjärnors eviga tag av Àrtiedes lustar from
En väntan, en lust av dagen
Veckla ut en ljuvlig ton, den i full blom