Vandrar
längs stranden
stannar – tittar ner
min blick faller
på korallen
vid mina fötter,
kvarlevor av ett liv
allt som är kvar
efter tidvattnets framfart.

Det urblekta minnet
ett eko
av en kärlek
som aldrig höll
vad den lovade,
tog tillbaka
det den gav
och nu
är bara skalet kvar.