jag föredrar en stilla lunk längs landsvägen
för autostradan ger mig ingen ro
visst är den krokig, men den för mig ändå hem
till staden där de rättfärdiga bo
jag träffar andra själar här längs landsvägen
som en gång satt sin kurs på samma mål
här vandrar mången uppskattad och älskad vän
med hjärtat mjukt fast viljan är av stål


vi vandrar längs vår landsväg med vårt pick och pack
och bär varandras bördor med ibland
vi frambär unisont vårt glada lov och tack
till Honom som satt hjärtana i brand
visst händer det att nordanvinden blåser hårt
för sommar är det inte året om
då får vi kraft att kämpa fastän det känns svårt
från Gud som tog emot oss då vi kom



en del av oss har färdats här i många år
och andra har just börjat vandringen
vi följer Honom som strör ljus i Sina spår
Han upplyser oss genom Sanningen
gemensamt för oss alla är vår kärlek till
Hans skrivna Ord och Andens ljuva kraft
vår längtan att få göra det vi vet Han vill
det är det största som vi nånsin haft


LARZ GUSTAFSSON   16/3 2015