River revor i ryggen
suger märgen ur allt liv
spjälkade benknotor rusar runt

jagar sig själv
får fatt i en bit
enda äkta bland allt falskt

säljer den till högstbjudande
skrattar rått
som ett förrädiskt as

nu blir det på rester kalas
smörjer sitt krås
sätter tänderna i egen olycka

att försonas med det obestridliga
är för lång väg att vandra
till egen nåd har hon ej råd 

så slagen i spillror får hon spel
gräver sin egna grav
marken ovan står i lågor
inget kvar att förlora

ansiktet askgrått
döden sviker 
har som utväg henne försmått 

*

det efterlängtade skottet i pannan
äger nu någon annan