Sonetten är en busig skön kamrat
som ofta leker, gör dig lång i fejset
den tvingar dig till dans i tvåtakt god
och svingar sig emellan tak och golvet

Och har du tappat modet i en älv
så hoppar den galant i strida spadet
och hämtar upp vad själv du hade glömt
den verkar under natten som en ängel

Och när smaragdens glans i ögat vaknar
du hör en lysten röst från inre ort:
så kom och hedra mig med skaldekonst
förglöm att lusten blygt sig länge gömde!

Och innan frukostbordet sig har dukat
du drivs till block och penna, rätt antik
(som satisfator är den helt perfekt)
På blankan vers blev fina vännen prisad