Ondskan hon inte kunde förstå
tvingades titta,
värre än att utstå
varandet ville utvägar hitta,
ärren skulle bestå

alla gränser suddades ut
tid & rum, ont & gott, jag & du
en röra utan slut
förlorade framtid, bara ett svävande nu

visste inte vem du var
pekade på mig, helt hysterisk
trodde du var där, onåbar
atomer & ande i uppror, så eterisk

tårarna i tonåren,
skrek och slet och slog
anklagade
inlåst, skulle lära sig villkoren
på olika sätt blev vi agade
det var som om du dog
gick över gränsen, blev dåren

olyckssyster, livet är hårt
osynliggjord, mitt emellan
hitta sin plats är svårt
ramlade ner i källan
drunknade i dårskapen av ett då
vansinnet vi aldrig kunde förstå

som vi delade, som var vårt