Efter den vitaste vintern
följer den blötaste våren
då bussarna slutar att gå
och alla vapenbröder blir mörker

Bacchus pipa sjunger falskt,
med sanning i dansarens tonsteg
Jag är skuggan av denna marknaden,
vars odör bränner mina lungor.
Kött och kolbitar, mögel och glöd.

Snälla älskade stad säg mig nu,
vad det blivit av mig till slut.
Är jag tyst en sekund till
blir jag tegelväggens murbruk.

Ta mig en gång till på stationen
jag vill bara bli av med illamåendet efter mina vänner försvunnit ut
när vår barndoms gryningen ännu är ung
och visst känns bårhuset trevligt?
Jag ber dig, sjung

att allt ska sluta som en nyans av röd
så mina självförvållade tankar och ord kan bli min död
Lämna mig nu
jag ljuger för bra kära du