Nu är det äntligen Lördag igen och jag lever med en obotlig livslång semester från världens bestyr. Överrumplad över livets stora ovisshet ser jag trött på mig själv. Med insikten att jag aldrig kommer ifrån mig. Sorgerna biter sig fast i mina tankar som superlim mellan fingrarna. Här sover livets galenskap. Ja, en vittring av sanslöshet sprider sig i mitt hjärtas förmak.

Låt din sömn vara din oro, du fridsamme!