Häxan av Helskotta hälsade befolkningen från sin balkong. Hon drog dit i unga år och av egen vilja och där styrde hon med bitande ironi. I Polityrien utmärkte hon sig som ledare för hajande hejdukar som ville haka på till Tvärtomlandet. De duggade inte tätt, men de var tajta. Det kom korsfarare och andra delegater från Polityrien som försökte förmå skaran av dissidenter så skarpslugt att lägga ner vapen, vilket syftade på pipan i nyllet som sågs som sanningskulspruta. Det märktes i förväg när de var på intågande, allt blev så kletigt. I Helskotta tvättade man sina glasögon och fönster upp till fjorton gånger per dag för att hålla väck all smörja. Att de aldrig gav upp - vilken övertygelse i dubbel bemärkelse!   

Korsfararna såg så lena ut och rann som vax in i maskineriet på slutledningskontoret fast uppsåtet hade varit att grusa Helskotta som idé. Man såg frustrationen när broschyrer om mode och manér som delades ut lades åt sidan utan en endaste blick. Spioner sändes också in som försökte snärja de hajande hejdukarna, men de avslöjades lång väg när man såg radbandet av platta åsnor passera mellan öronen medan de talade. När de tystnade lät det som korsdrag kring dem även utomhus. Förljugenheten har inget vidare djup, liknar mest en spacklad skyttegrav i fejkad relief.  

I Helskotta ägnade man sig åt trädgårdsarbete, man drev upp plantor, krattade gruset i alla gångar, och belyste varje fontän. Man hade dille på oaser. Skyskraporna byggdes för att hålla i alla väder, man tog en våning per år eftersom ingen tid slösades på nonsens som i Polityrien. Avunden var en av ryttarna som frekvent besökte dessa outsiders. Man hade hoppats att byggnadsverken skulle rasa som Babels torn, men där gick man bet. I Polityrien däremot, rasade det mesta, vilket man löste med att vända ryggen till.  

Häxan hade maskhål i hjärtat som hon behandlade med sprit. Det klingade inte vackert när hon öppnade sin käft, erfarenheter har ju som bekant dova toner. Men speglar man sig i sina gelikar som man funnit ärliga och rättskaffens under lupp så syns inget fult om man så betraktar varje vrå. Tvärtom så har timantalet här under annans blick bara betytt att mer och mer av det vackra framträder till skillnad från Polityriens platta intetsägande avspegling som efterlämnar en fadd glömska knyten som en bindel kring huvudet. Helt enkelt som om man aldrig mötts.

För tillfället var de flesta i Helskotta upptagna med ett brobygge, man la varsin horisont för att ta sig över floden Fördom. Häxan har döpt projektet till Lyssna och Begrunda. Tvärsäkerhet kastar en så snabbt ur sadeln, så vill man rida andra så får man satsa på annan bluff. Men i Helskotta rider ingen på någon annan, här har man ju genomskådat det mesta, så man har förkastat alla härskarknep. Man övar ödmjukhet som själslig yoga mellan 7 - 17 varje dag, vilket är sjusärdeles uppfriskande!

Vi ska inte störa dem något mer, häxan och hennes hajande hejdukar har mycket att stå i, men vi kanske besöker dem på nytt framöver.

                                                                SLUT