det är en vacker söndag i slutet av oktober

det har slutat regna, solen tittar fram

emellanåt

det var en fin gudstjänst som handlade

om att man har rätt att vara den man är

något som jag nyss tagit till mig

ingen ska ändra på en annan människa

när jag växte upp var det min far som bestämde

hur jag skulle vara och hur jag skulle klä mig

jag fick ibland följa med när kläder skulle köpas

det var sällan jag fick det jag tyckte om

mamma sydde ofta om kläder som hon och

pappa haft det gjorde mig inget

men tyvärr blev jag ofta retad för att ha pappas

överrock eller byxor det gjorde ont ibland

men inte alltid

värst var det när jag började flickskolan i Falun

vad jag inte visste var att där gick flickor

vars föräldrar ansågs finare

jag kommer aldrig att glömma den första

riktiga skoldagen

efter morgonsamlingen kom en av mina

nya klasskamrater och undrade vad jag gjorde

i den här skolan

hon hade tittat i telefonkatalogen där det stod

att min pappa var skogsarbetare

en gång till sa hon vad har du här att göra

hennes pappa var major

dessa ord har förföljt mig under livets gång

jag har aldrig kunnat skilja på människor

och deras yrken.

anits 9 juni 2015