Sneda Leda tog min man!
Inte, blott, EN gång, minnsann!
Mina fruktlösa försök -
å ändra på´t, gick i Stöp!

Alla involverades, -
- på Jorden å i Hades,
i deras Kärleksaffär, -
såg att Ingen var MIG när!

Trött på å dansa den Dans,
som hindrar mig få Romans!
Liknar en gammal skiva, -
å jag fortsätter skriva !

Vissa kissnödiga är
så pilska på mitt Besvär
att jag undra kan göra:
-Varför se, - men EJ röra?!

Glädjelösa Bekymmer, -
knappast, nånn 'Mening' rymmer!
Ni trodde ni var glada --
å brann i måttlös svada !

Jag fatta´ EJ minsta dugg!
Å, sitter å ler - i mjugg!
Har ej förlorat nått, alls,
på er skeva Gammelvals !

Era Behov av mitt -Usch!, -
verkar ha kommit - ur Kurs !!
Men, ni vill att jag ska gråta!
Kan jag icke -- förlåta !

Men, hoppas att Leda, dock, -
ej fick Nånn Utlösning - och
alla ni kan, blott, glömma -
- hur en annan skall döma !