Västan om Venus,
sporde liljan, vit,
om välfärd i den
sällsammaste av Tider.

Hörde du, när
Delfica blåste
i hornet? Tonen
berusade oss Alla !

Vi bottnar inte, här!
Måste simma in
till land, mot den
befriade Kusten !

Fångad i deras
Akt; vet inte hur
jag ska ta mig loss -
ur dess heta grepp!

Följer med i deras
liderliga rörelser;
vill bara komma
loss, därifrån !

Ruckar lätt på
min satta kropp.
Det finns Hopp, - så
länge man lever !

Västan om Venus,
sporde liljan, vit,
om välfärd i den
sällsammaste av Tider.-