Jag tar två steg bakåt
Fast jag springer allt jag kan
Finns ingen tid för vila
I detta gudsförgätna land

Vi springer runt i cirklar
Har väl sett allting förut
Hinner knappast leva
Förrän tiden runnit ut

Varför springer vi så fort
Vad är det vi vill nå?
Kan ingen vänlig själ förklara
På ett sätt jag kan förstå

Vi tar livet av oss själva
Och förgör det som är gott
Vi köper, köper, slänger
Är det verkligen vår lott?

Jag trodde vi var annorlunda
Bättre än det här
Jag trodde att vi kämpade
För en annan värld

Så låt oss ta en rast ibland
Från frågor och från svar
Låt oss finna trösten i
att kärleken finns kvar

Måhända blir den bortglömd
Tagen för given framför allt
Men någonstans så finns den
För den är störst av allt