I stilla tankar i upprivna tankar finns du.
Plågar mig, bara plågar mig så mycket.
Du är en mur jag aldrig kan riva, bara stånga mig blodig mot.
Det är en livssorg att aldrig få möta dig på riktigt.
Du känner mig, du vet mina rum. kan gå där trots mökret.
Jag kan inget, det är en orättvis balans där du hela tiden vinner.