du lutar din tjocka kropp 

böjd över vasken i metall

långsamt så att jag inte ska se din skam

inte se dina tårar

för jag satte mig upp mot dig

och det tålde du inte

du sopar  golvet i sadelkammaren

långsamt och mycket noggrant

och jag känner din sorg

men jag bryr mig inte längre,

bryr mig inte om din ungdom,

din bristande tillit, dina sår

din övervikt

vill du vara min fiende, så ska jag ge dig det

ge dig det motstånd du behöver för att förlösas

vill du hata mig, som en kärringjävel

så låter jag det ske

du ska få växa upp och jag ska visa dig vad styrka är

och kanske  blir du rädd, men det är det jag tror att du vill

du vill känna din rädsla fullt ut

jag är utvald att bli din förlösare

med järnmantel står jag fast och ser blodet rinna i vasken

ryggen krökas över sopborsten

du vill ha en maktkamp och du ska få den

för jag är draken du väntat på