En mulen veckas långa timmar
söndrar alla mönster...
I leran tillförsikten simmar;
Stänger mina fönster.

I mörka nätters stumma salar
plågar bittra ord.
Drömmen, livet faller - dalar...
Musikens lust förgjord!

Då snaror drar åt alla håll;
Spegeln visar svart!
Jag sjunger min refräng i moll...
Leder nått nånvart?




Men morgonsolens vackra glitter
visar sig vid sjön.
Då värmer tankar där jag sitter;
vilar mig i snön.

En längtan kittlar mörkrets minne...
Skratten hörs i vinden...
Och fjäderlätta sagans drömmar
öppnar sakta grinden!

För dystra sånger mattas ut;
naturen är briljant!
Det ljuva visar sig till slut!
Det mönstret är konstant!