Klockan tickar och paniken alldeles runt hörnet

virvlar runt i cirklar, allt som är gjort, allt som är ogjort;

minns vackra stunder och hur det en gång var, hur det är nu och glappet däremellan.

Sorterar ut, sorterar ständigt ut, släpper taget och hoppas jag släpper rätt. Hålla sig upprätt i det som är nu, men famlar. Tillvaron tar strypgrepp och väser, men jag förstår inte orden, bara att nåt är på gång..ser allt genom skeva linser, söker sammanhang och harmoni, men misslyckas.

Vemodet förföljer mig likt en envis skugga. Vanmakt.