trodde jag fanns till  för andra

förstod inte att det var för

att jag givit upp

mitt eget liv

trodde att om jag glömde mig själv

för andras behov

så skulle jag känna mig älskad

och behövd

trodde att om jag bara

lyssnade och fanns till hands

så skulle resten nog reda sig med

men det funkade inte så

glömde bort mig själv

och blev trampad på

gav råd och tröst

och oändligt med tid

för att tappa konturer

och inre frid

våga stå upp för sig själv

och ställa krav

kändes främmande

jag led alla kval

det kunde väl räcka med

att vara snäll

och till lags 

nu gömmer jag mig

i utbrändhet

och slipper bry mig om 

och vara snäll

och terapeuten säger om

och om igen

bry dig om dig själv!

hon pratar ett främmande språk

jag inte förstår

men för att vara henne till lags

har jag försiktigt börjat

bry mig om mig själv

och tränar  igen och igen

att hitta vem jag var

innan jag gav upp mig själv

"Giv så blir det givet

Jesus säger så

den som delar med sig

allra mest ska få"

en psalm jag hörde som barn

i söndagsskolan

trodde det skulle vara så

givmild, generös