steg för steg
backar hon hem till sig
lägger åren som gått åt vid fronten tillrätta
torkar upp blod och tårar
talar med sin egen röst
om den kärlek hon nu känner kommer inifrån
en ny livmoder
med det nyalstrade barnet
hon en gång tvingades sätta på undantag

det här barnet
är en vuxen kvinna
som står för faderns svek,
mammans tissel-tassel bakom gardinen
och själv tar ansvar för de känslor
ingen av de vuxna rådde på
och därför såg ut
som om de inte brydde sig

då hade DOM redan varit döda:
de försvagade varandra
straffade dottern för det

hon ler nu när hon hör andra tala om samma sak
men ännu på ett uppbragt sätt

hon gillar sina höfter
de gick sönder men hon helade dem

numera är lugnet hennes eget
tidigare pappans

hon vill
hon vill för första gången

hennes dröm vid fronten
övergav henne aldrig