vi stöter på varandra i köpcentret

helt apropås

det föreslås en fika

och jag tror en stund

att jag ska tycka det är trevligt

för det var det förr

för längesen

och jag minns

att vi pratade nära och förtroligt

och bjöd varandra hemligheter

och förtroenden

men varje gång jag stött på dig 

de senaste åren

ser du mest distanserad ut

som om ingenting imponerar

som om du har alla svar

men som att jag har upptäckterna att

göra kvar

du pratar om samma saker,

sånt jag hört  många gånger förr

och sprickan växer minut för minut

jag sätter mig bredvid oss

där på caféet och undrar

varför jag spelar med,

och låtsas vara intresserad

när du representerar

en värld  och tänkesätt

som jag lämnat

för så länge sen

*