ytlighet hon säger det ytligt

ropar efter dem alla på gården

"Älskar DI!" - älskar mig...?

ja men guuud, gör det då

men hon menar ju inget

...

trettio år har jag stått ut

lyssna här...

men först vad jag svarar henne...

inte behöver du lova mig något

att vi ska, höras, ses, fika, ta en öl

det blir bara ett tyngande krav

å sen blir inget av... i tjugo år

...

nu har ni vaskat vaskat och vaskat

tiggt om det som man inte ska tigga om

åh ingen har bett om min åsikt... Jag vet!

då ska jag bara säga...

nästa gång du håller på så sökt

då ska jag säga - tack och vara en snäll flicka...

men jag ska tänka högt, skrika efter dig

i min fantasi för längre går jag inte

det ska du vara glad för som du gör

...

men jag övade i dag i smyg

stod vid ett träd, i min fantasi 

å sa, din ytliga människa varför blir du

inte vän med en stubbe, snackar med en sten

broderar flosklerna på skithuspapper å spolar ned?

....

men jag log som en sol i min gröna kjol

jag kramade om och var en snäll ödmjuk

krossad, ledsen, besviken som tappat

tron på att Allt Har en mening...

...