molnen suddade ut drog ett streck över

stjärnornas utrymme mellan varandra

ljusa punkter i dunklet sprider sina energier

stärker våra krafter bearbetar oss slipar oss

bakgrunden förenas med förgrunden

smälter samman till en och samma bild

tänk på vad du gör, inse att kraften i vad du säger

kan bli för stark, gå rakt igenom mig som en pil

träffa hjärtat mitt med sitt meddelande

styra mig bort från orions meridianer

dra mig ut på en oviss resa genom universum

vinden stoftet massan trenden tendensen

individen halkar genom nålens öga... nuets eget hål

orions bälte vrider sig varv efter varv

tills orden drunknar och flyter upp på en strand

möter massdöd sin meningsfullhet

meningslöshetens mening - utan död inget liv

stjärnbilder vackra att beskåda som bild

uteblir mystiken försvinner magin

att betrakta stjärnbilder utan närvaron av

vetenskapen fantasin drömmen

tillintetgör människans strävan

ser allt, inget undgår mitt skarpa öga

faller dock till föga när påhoppet dräper mig

mina strävan att vara den jag är rakt upp och ned

Cyniske Sam betraktar min fibromyalgi

kroniska värk som en ursäkt att förolämpa mig

när jag vet vad jag ser, och inte ser

glasögonens prismas frånvaro

är molnet

dimman är den amblyoptiska

skadan som suddar

att vilja få rätt recept på glasögon

mån om att jag ska orka läsa din

roman, poesi, prosa, novell, text

blev en fälla, som Cyniske Sam 

drog ned mig i

jag sitter inte på kammaren och analyserar sönder allt på grund av fibromyalgi värk då dessa krämpor är mina vänner...

men du göra dig själv, Cyniske Sam, till pristagare av

"analysera för mycket" gör ju bara den 

som analyserat att den kan positionera ned

sina klienter, patienter, kunder och själv 

sätta sig främst, fy skäms! Cyniske Sam

orions strålar ser dig...