den mörka vältalige

huserara i sitt ide

ingen idé att fråga

snart kommer ändå

allt som han inte vill

de uttryckta orden

var de verkligen meningen

meningen med alltets vara

att skrika åt en skara

av det andra könet

kvinnoföraktet var det inte

det egentligen som han ville

ville vara uttryck av alltid

var det inte så att också han

han liksom andra älskat högt

idets portar har gått i baklås

gångjärnen rostat samman

nu kommer han inte ut ur

ur sin groteska grottlika sfär

han är vad han är, fast i leran

den hårda ofruktbara leran

som fäster vid stöveln

drar honom ned smutsar

orubbligt nu han står

smärtan hatet föraktet

har tatuerats in för gott