Den som tar mer än den ger aldrig mer sina visioner ser
Den skall krypa i gruset, aldrig höra skogen susa
I en fängelsehåla skall den som psykat ned, stulit själen och släckt anden vråla
TJUVEN SOM STJÄL SJÄLARhan stjäl ifrån henne tar ifrån henne allt drar ned hennes lust, stryper hennes själ släcker hennes ande, han är en tjuv som släckt hennes livslust tar mer av henne än han får stryper hennes livsflödes ström tjuvkopplar hennes existensenergi
han slangar energin ur henne stjäl som en kleptoman han skyller detta tillstånd på "tillfället gör tjuven" alla andra ska låsa om sig alla andra skall söka hjälp...
alla råder henne att låsa ute tjuven... ett mänskligt vara eller ett mänskligt skinn går inte att låsa in, stäng honom ute vi kan låsa ute tjuven men inte in för han är tjuven som vill ta hennes känslor
han vill stjäla hennes goda gärningar ta hennes innersta väsen ifrån oss som älskar henne i all sin älskvärdhet han vill slå det sönder och samman genom att psykaned, stänga, förgöra, släcka han är tjuven som vill ta henne ifrån allt stjäla det som gör henne glad, nöjd, tillfreds han tillåter henne inga kamrater vänner dissar allt och alla, kallar henne dum när hon lyckas trycker han ned henne
när hon fick ett jobb, var det fel när hon var arbetslös, var hon lat när hon är frisk, kallar han henne hyper när hon är sjuk, kallar han henne lat städar hon, är han inte nöjd städar hon på hans sätt, är han missnöjd hur hon än bär sig åt, hur hon än kämpar när hon tog körkort, gått kurser sa han åt henne hela tiden att hon inte skulle klara det att hon inte skulle tro hon var nått han stressade och pressade henne nedvärderade alla hennes prestationer
hon en vacker kvinna i sina bästa år hon en som ödmjukt älskar livet en god mor och hustru...
men som alltid går bödeln fri
nedpsykningen har tagit henne hårt hon vill inte förstå att han är så en tjuv som bara gör henne illa istället älskar hon honom mer...
nu ligger hon på sjukhus huvudet hennes värker så läkarna säger det beror på stress... fast de sett en förändring i pannloben
hon kämpar för sitt existensberättigande arbetar, pluggar, tar körkort, examina har ansvar för barnen, mannen hon stöttar han en som bara stjäl och tar mer än han får för aldrig uppmuntrar han henne eller visar han vill henne väl... helhjärtat för hennes egen skull
"så du tjuven det går om du tar mer än du får så det går, när du tar mer än du ger"
det finns gränser för rat när det vänder in i kroppen du ser hur det träffar, du vet hur manipulationen i henne drar när hon från sjukhuset kommer det dröjer bara dar innan du kommer börja igen med ditt rat, sedan hat, svartsjuka avund vänt till förakt och nedpsykning
så här kommer tjuven i dig att för alltid hålla på år ut och år in om du inte själv söker vård kommer du förgöra allt om ni skiljer er kommer ingenting att förändras i dig i nästa relation allt upprepar sig
en tjuv är en tjuv tills han själv bestämmer sig för att sluta om tjuven inte kan själv kommer många liv att vara i fara innan du hamnar bakom lås och bom
men som alltid går bödeln fri...
Prosa
(Kortnovell)
av
Solstrale
Läst 453 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2016-03-29 12:02
|
Nästa text
Föregående Solstrale |