När ödeskänslorna tagit över och det enda man behöver är slut hos dem man sökt det hos
Lämna mig inte... En pojkes vädjan till kungenen dag för ett år sedan hände vad som inte ska hända på en plats i kungens rike... ett barn slets ifrån sin mor några vuxna människor hade ljugit fram en sanning som socialtjänsten manifesterade ett verkställt beslut ledde till kaos
ur pojkens perspektiv, nu 12 år: - Mamma det finns en orättvisa en som de gjort till sin rättvisa Mamma de tog mig ifrån dig de som trodde lögnen var sann
Mamma allt du gjort är förgäves ingen lyssnade på mig liksom nu när ingen lyssnar på dig
jag bor i en by, med ett berg med en åker nedanför vid havet vackert beläget men med själslösa ögon de får sin lön även när de gör fel ingen har hjälpt mig att få mamma min mamma tillbaka, oss återförenade
min farmor är högt ansedd har arbetat med människor hela sitt yrkesliv har hon vårdat alla tror på henne som hon vill
mamma anmälde till polisen de lade ned utredningar hos polisen de sa att det inte fanns några bevis de har låtsas att de inte hör vad jag vill
pappa fick lov av socialen att att hämta mig hos mamma då de sa att de hade polisiärt stöd men det var en lögn det med pappa slet och drog i mig tog mig till sig med tvång
kanske för att min farmor ville det hennes man hade nyligen dött därför kanske hon var drivande men jag ville inte träffa pappa
han ställde ut mig i snön, låste ut mig om han var arg, trött och sur gav mig ingen mat, eller omsorg trots att farmor bodde granne gjorde hon inget för mig hon bara tittade på, blundade
farmor ville att hennes son skulle ha sin son, mig, hennes barnbarn på heltid utan att jag ville det nu har jag inte träffat mamma min egen mamma på ett år
Mamma jag har nästan glömt jag har förträngt allt i ett år låtsas att jag inte vill se dig allt för att orka utstå sveket
Mamma har fått ett barn till med sin nya glada snälla kille
jag har fått en bomulls syster hon är tre månader, en kvart vi setts av hennes nya påbörjade livstid önskar att hennes livstid blir fin
min livstid kommer bli svår jag hoppas kunna vara en bra bomullsbror till min syster trots allt men jag har djupa sår
efter att ha blivit tvingad från mamma och lämnad i klorna på vargarna bortglömd av socialen de ansvariga rättsväsendet som inte solidariserat med faktumet att jag är skyddslös att jag är hos vargarna blundar de för
min bomulls syster kommer bli stor en fin och snäll tjej som inte kommer att våga säga ifrån till staten för hon sett hur det gick för mig när jag vägrade vara hos min pappa, då slängdes jag åt vargarna, tills jag inte orkade mer
jag tänker skriva till kungen en dag och berätta vad de gör mot barnen i hans kungarike som han sköter om jag tror inte att han vet riktigt hur pojkar och flickor har det som får med socialen att göra
jag ska varna kungen att han inte pratar med vem som helst som kan tänkas ljuga mycket och gör saker som tvingar socialen på hans barnbarn för då kommer de inte att må bra i hans eget kungarike
jag vill att alla barn ska ha det bra ingen ska tvingas med tvång till någonting alla barn ska bli hörda och sedda för sin egen skull och inte tvingade att vara där de inte har det bra eller där de inte vill vara som jag
alla mammor och pappor borde få utbildning liksom alla yrken kräver praktik borde vuxna praktisera föräldraskap och få inspiration, glädje och lust att leka, skratta, ta hand om, fostra barn genom en ansvarsfull utbildare som kan och vill på lika villkor lära ut föräldraskap då kanske kungens rike blir ett barnrike |
Nästa text
Föregående Solstrale |