Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När ödeskänslorna tagit över och det enda man behöver är slut hos dem man sökt det hos


Lämna mig inte... En pojkes vädjan till kungen

en dag för ett år sedan hände vad som inte ska hända

på en plats i kungens rike... ett barn slets ifrån sin mor

några vuxna människor hade ljugit fram en sanning

som socialtjänsten manifesterade

ett verkställt beslut ledde till kaos

 

ur pojkens perspektiv, nu 12 år:

- Mamma det finns en orättvisa

en som de gjort till sin rättvisa

Mamma de tog mig ifrån dig

de som trodde lögnen var sann

 

Mamma allt du gjort är förgäves 

ingen lyssnade på mig liksom nu

när ingen lyssnar på dig

 

jag bor i en by, med ett berg

med en åker nedanför vid havet

vackert beläget men med själslösa ögon

de får sin lön även när de gör fel

ingen har hjälpt mig att få mamma

min mamma tillbaka, oss återförenade

 

min farmor är högt ansedd

har arbetat med människor 

hela sitt yrkesliv har hon vårdat

alla tror på henne som hon vill

 

mamma anmälde till polisen

de lade ned utredningar hos polisen

de sa att det inte fanns några bevis

de har låtsas att de inte hör vad jag vill

 

pappa fick lov av socialen att

att hämta mig hos mamma då

de sa att de hade polisiärt stöd

men det var en lögn det med

pappa slet och drog i mig 

tog mig till sig med tvång

 

kanske för att min farmor ville det

hennes man hade nyligen dött

därför kanske hon var drivande

men jag ville inte träffa pappa

 

han ställde ut mig i snön, låste ut mig

om han var arg, trött och sur

gav mig ingen mat, eller omsorg 

trots att farmor bodde granne

gjorde hon inget för mig

hon bara tittade på, blundade

 

farmor ville att hennes son skulle

ha sin son, mig, hennes barnbarn

på heltid utan att jag ville det

nu har jag inte träffat mamma

min egen mamma på ett år

 

Mamma jag har nästan glömt

jag har förträngt allt i ett år

låtsas att jag inte vill se dig

allt för att orka utstå sveket

 

Mamma har fått ett barn till

med sin nya glada snälla kille

 

jag har fått en bomulls syster

hon är tre månader, en kvart vi setts

av hennes nya påbörjade livstid

önskar att hennes livstid blir fin

 

min livstid kommer bli svår

jag hoppas kunna vara en bra

bomullsbror till min syster

trots allt men jag har djupa sår

 

efter att ha blivit tvingad från mamma

och lämnad i klorna på vargarna

bortglömd av socialen de ansvariga

rättsväsendet som inte solidariserat

med faktumet att jag är skyddslös

att jag är hos vargarna blundar de för

 

min bomulls syster kommer bli stor

en fin och snäll tjej som inte kommer

att våga säga ifrån till staten för hon sett

hur det gick för mig när jag vägrade

vara hos min pappa, då slängdes jag

åt vargarna, tills jag inte orkade mer

 

jag tänker skriva till kungen en dag

och berätta vad de gör mot barnen

i hans kungarike som han sköter om

jag tror inte att han vet riktigt 

hur pojkar och flickor har det

som får med socialen att göra

 

jag ska varna kungen att han inte

pratar med vem som helst

som kan tänkas ljuga mycket och

gör saker som tvingar socialen

på hans barnbarn för då kommer

de inte att må bra i hans eget kungarike

 

jag vill att alla barn ska ha det bra

ingen ska tvingas med tvång till någonting

alla barn ska bli hörda och sedda 

för sin egen skull och inte tvingade

att vara där de inte har det bra

eller där de inte vill vara som jag

 

alla mammor och pappor

borde få utbildning

liksom alla yrken kräver praktik

borde vuxna praktisera föräldraskap 

och få inspiration, glädje och lust att

leka, skratta, ta hand om, fostra barn

genom en ansvarsfull utbildare som kan

och vill på lika villkor lära ut föräldraskap

då kanske kungens rike blir ett barnrike




Prosa (Kortnovell) av Solstrale VIP
Läst 63 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2016-03-29 23:48



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Starkt, berörande, sorgligt.
2016-03-30
  > Nästa text
< Föregående

Solstrale
Solstrale VIP