HAN...

han var en sann demon

svepte genom rummet

släckte krossade tog

i tystnad bakom mig

spred sitt kallsinniga

kastade skuggor

av svart kallt stål

skuggor som aldrig

någonsin försvann

puttar dem framför

mig, svart kallt stål

jag skjuter dem

framför mig

tunga kolosser

av svart kallt stål

demonen...

tyst sveper

genom allt

som jag lyckades

bara mardröm kvar

minnets trycksvärta

pappershögarna kvar

återvinningsstationen

nedlagd

ingen retur

felbeställt öde

demonens tur

ta tillbaks

plåtslageriet

har ingen smältugn

järnverket lades ned

jag puttar och skjuter

det har fallit över mig

svart kallt stål

som plattar ned mig

i marken

maskrosbarnet kvävt

men hoppet spirar

det kunde inte

demonen ta

uppfinner en process

omvandla svart kallt stål

att gjuta in demonen i

sitt eget svarta kalla stål

fåglarna sjunger nu

sitter på dess ställning

rankorna slingrar runt

täcker demonen i grönt

blommor blommar

frön gror runt om

snart slukar jorden

detta svarta kalla stål

demoner smälter ned

genom tidevarv

lämnar mänskliga

hjärtat