du sitter på en gammal

husqvarnamoped

på väg mot bönans fyr

oktober igen och tiden är ur led

allt har gått överstyr

på vägen hem ser du

fram emot en dusch

och litteratur i din säng

du har ett hopp mitt i

kamp, kaos och konkurs

men måste få åka en sväng

som en låt av docent död

fast med liv i överflöd

som en fackla i din natt

som en outtömlig skatt

du sitter på en gammal

husqvarnamoped

som är ett farfarsarv

och kylan biter

tillvaron är sned

och ganska tom på garv

men stjärnor lyser

ner på din moped

som stilla puttrar fram

du visslar högt

fast du har varit vred

och ytterst allvarsam

som en oförglömlig hit

och den sitter som ett kitt

som en pust av levnadslust

vid en mörk och blåsig kust

LARZ GUSTAFSSON  3/4 2016