en stund i deras liv kom

då allt kändes tungt

det var skuggorna

som föll långa genom

natt efter natt efter natt

kylan svepte genom

det redan mörka kalla

som en gång varit

varmt och ljust bara

tiden förändrades helt

sommartid blev vintertid

klockan vreds tillbaka

mörkret steg om morgonen

ljuset om kvällen dröjde

klockan vreds fram

vintertid blev sommartid

så bedrägligt i detta vara

sommaren syntes aldrig

det skvätte snöslask blött

runt om allt på gatorna

i skogen tystnade fågelsången

istapparna hängde från taken

i mörkret kröp de in

vände sina nedtystade rop

längtande ögonblick

kröp ned under det som

ändå gav värme mitt i allt

kärleksögonkasten på fiken

drömska blickar till kaffet

för se enkla bröd fanns inte

nu var det bara frysta bullar

surdegsbröd hårda som sten

sötebrödsdagarna var över

men de höll sig nära nära

ömt viskande till varandra

tills extasen i nattens dunkla

njutlåt begravdes inom dem

den svaga stunden före ögonblicket

då de hoppats allt för mycket på

att allt skulle komma till dem

som de hade förlorat före de fann

att allt det förlorade redan var funnet

de tog cyklarna som drog dem upp

genom det bergiga landskapet fram

mot en vit svart sjö som blänkte röd

i den heta andedräktens dimma

som fick skogen att lysa blå

mossbelupna hällar likt valar

tornade upp sig mot dem där de

kastade sina kärleksstinna kroppar

vårlängtans ljus föll ut ur berget

vintermörkret gav vika för fågelsången