den mörkaste dagen

våldets hårda strypgrepp

den utplånande varelsen

som HAN valde att

släppa ohämmat lös

den mörkaste tiden

de beskaste smaker

när torkat blod

når svalget mot strupen

ohygglig minneskolapps

det ljusaste minnet

som flimrade oavkortat

omtagning efter omtagning

strypgreppets hårda grepp

tröck mig in i ett hörn

jag valde att trycka mig

själv in i hörnet som skydd

där drog jag hakan in mot

axlarna, in mot nyckelbenen

in mot kroppen så att luftstrupen

skulle hålla sig fri

genom denna kraft kunde

jag överleva mordförsöket

som stryparens grepp om och om 

och om igen krampaktigt höll

jag bröt benen inifrån på

mig själv i bröstkorgen

när jag vek mig med all min

uppbådade kraft innåt

mitt nyckelben kröktes och

böjdes lämnade en stor bula

som blålila syntes i månader

efter hans kropp tyngdes ned

mot mig med knäna hans som

hårt pressade  in mig mot väggen

mitt bröstbens brosk och ledvätska

trängdes ut tills en bula syntes

under huden även där

medan det ljusa minnets

omtagningar ledde mig genom

ledvätska och brosk trängde ut

ur min vänstra axel åt båda håll

in under huden som vitnade

skulderbladets muskel släppte

medan det ljusa minnet

spelades om och om igen

det ljusaste minnet visade sig

omtagning efter omtagning

tills jag bara såg ljusa vackra

bilder av allt det som lyckats 

göra mig gott under min väg

om jag inte krupit in i hörnet

dragit in min haka mot kroppen

brutit mina ben och leder inifrån

om jag inte instinktivt vetat hur

jag skulle hålla andningsvägarna fria

om inte det ljusa minnet

spelats upp om igen och igen

och om jag inte lyckats ta mig

till toaletten och lyckats hålla

emot med all min vilja att överleva

då hade mina då tre barn

9, 11 och 13 år aldrig fått

se sin mamma mig igen

detta minne som det

mörkaminnet stundom överskuggar

blåses bort som ökensand

vittrar ned med tiden

men när jag hyllar ljusa minnen

hyllar dem sitt vara och existens

då vet jag att det mörka minnet

svartsjukt stirrar på mig

vill få sin uppmärksamhet

ibland faller det mörka minnet

över mig och jag kämpar

slåss och fäktas och sliter

för att det ljusa minnets lyskraft

skall få existera på sina egna villkor

utan att smutsas av det gamla

trasiga fula mörka minnet

då hyllar jag poeterna

som bereder så mycket

som ingjuter så lustfyllda

brottningsmatcher med

ljuset och mörkret

som ger allt mitt jag

sinn kraft att lysa