en hel evighet sedan

det kan tyckas men...

i min konstnärssjäl finns spår

som ibland hakar i rivs upp av

vissa bilder texter och ljud omkring

jag låter dem vara finnas existera

för jag vet att mitt i allt ramaskri

inom mig ramar jag in detta skri

låter det vara som det är i sitt vara

det kan få betydelse vad du vill ge

vad du vill tolka och kanske inse

jag ramar in skrin som jag kastat

på undantagets trasmatta oförsiktigt

för att jag blev rädd för människorna

som jagade slaktade tog mer än de fick

i den evighet som mitt namn ryms inom

EVA = livgivare 

detta som livgivaren i mig och jag minns

vem jag är för att min konst skall få upprättelse

det är bara jag som kan böja mig ned mot golvet

i mitt inre rum som ingen annan har nyckel till

plocka upp från trasmattan vad jag kastat där

nu lyser de med sin närvaro och skriver sig in

i min verklighet och jag har slutat att vara rädd