under de stilla mötet sitter de

tankarna som borde stannat 

aldrig blivit väckta till liv idag

känner en obönhörlig frustration

över tillståndets krampaktiga is

som jag vill kasta mig ut över nu

likt en glasklar vinter is griper nuet tag

i en tung dimmas inkapslande närvaro

inte någonsin kan de se till barns bästa

han skall leka tyst och stilla inte störa nu

detta svider att förstå pojken osynliggörs

i dimma som aldrig lättar ska pojken bo

jag vill bygga en räddande bro av vindburen tröst

sända till honom hjärtsignaler så att han blir fri

fri från bördan ansvaret att bära sin mors sjukdom

varför ska pojkar och flickor vara motivation kryckor

åt föräldrar som inte mentalt kan stå på benen själva

vad för en mentalitet är att offra barns lekfullhet frihet

de utstår en katt och råtta lek med sina mjukdelar som

insats, barnet kommer hamna i en fälla där det förtas

När ska barns bästa stå i fokus? När ska barnen få frid?