egentligen har vi medfödd jämlikhet

för när vi plockar små stenar som barn

blir alla små stenar mest värdefulla 

vi samlar kottar alla kottar ska med

som barn vill vi inte lämna en kotte utanför

vi träffar små bebiskompisar som bebisar

som barn gråter vi när vi skiljs åt ifrån varandra

vi föds lika värda men någon säger till oss

som barn mot vuxenlivet att det är fel

några vuxnas förflugna ord och handling

är det som skapar ojämlikheten liksom 

som barn är allt smått lika viktigt allt får vara med