figuren kommer ut ur mig

den sliter sig loss hoppar ut

landar på mitt vita papper

nu kommer den inte loss mer

den sitter där för alltid nu

vi ska leva med det permanenta

det som aldrig lämnar oss någonsin

men vi ska hylla konsten och livet

låta en figurativ lek frigöra sig

för jag skall vara denna figurs bevis

för dess eget självberättigande ego

och jag skall aldrig sudda ut mig mer

för att någon piskat mig stum eller lam

för jag rinner ut på pappret då i en flod

av ord och hyllar mig tills jag återuppstår

dansandes runt midsommarstången igen

likt den första reaxelererande kraftens fart

för det är jag som är min figurativa lek...