Texten är skriven 2005

vi lekt en lek vi kallade livet - vi lekte vi var ensammast i världen och domedagen var nära - vi var bästa vänner du och jag och tröck oss tätt tätt intill varandra - vi var störst och bäst i hela världen och jordelivet var evigt igen - nu skulle vi leva för alltid och applåderade varandra

vi var snällast och dummast i hela världen och vi lekte änglar och smådjävlar och utmanade allt till sin yttersta gräns - vi blev sötma och sälta natt och dag vi lyste med vår närvaro och frånvaro på jorden likt små barn som slår av och på lampan över köksbordet - vi lekte katt och råtta och slogs med skuggorna

vi lekte brott och straff samtidigt förenade och splittrade - och vi lekte vi var oemotståndligast i världen - vi lekte både förövare och offer rättvisan själv och domare - vi var längtan till en bättre värld och vi ville att kärlek och frihet skulle segra

vi lekte vi var löv på de träd som hade djupast rötter och som kunde suga sig starkast fast i jordskorpan medan jorden snurrade allt snabbare och snabbare kring sin egen axel - vi lekte vi var varmt och kallt och ljus och mörker och vi blidkade alla världens dundrande morrande krafter - vi lekte vi var överlevare då vi blev allt tuffare och tuffare och tog i vår makt de skatter jorden höll - vi sög och smackade och åt och drack vi förlustade oss samtidigt som vi på vår värld klamrade oss fast medan vi högg stack och skar

vi grävde ut markerna och ledde ut vattnet inifrån jordens inre till dess yta och vi lekte nöjda mätta och belåtna medan vi dunkade varandra i ryggen och prisade framsteg erövringar jämte kunskap vetskap och produktivitet - vi var kreativa och uppfinningsrika och upptagna av att göra världen till en plats som föll oss i smaken

vi jagade och slaktade högg ned skogar och utjämnade världens balans - för vi lekte herre på täppan och alla som inte slogs för att bli störst bäst och vackrast kastade vi oss över i vilt raseri och tog ut vår vrede på - allt medan solen sänkte sig ned över torra hedar och gapande tomma vattenhål

vi åkallade gudarna för att bönfalla dem om att ställa allt till rätta - för vi längtade så efter gröna stora skogar blånande hav och ljusa horisonter - men vi lyssnade inte när gudarna talade oss till rätta - då lekte vi att vi var blinda och döva så vi kunde inte höra eller se

vi försökte sörja för världen och dess förluster men vi sörjde aldrig för att det inte skulle upprepas igen - då vi lekte lekar som kallades för meditation och använde oss av mått på vilket värde tingen hade och hur de skulle rangordnas - men när i leken bar människan de roller hon själv ägde eller såg vem hon själv var

Jordemor vi tar allt du skapat utan att förstå att vi efter allt för mycket gapat!