RÄTTFÄRDIG OCH SYNDARE

 

Mitt fängelse

är vackert

 

murarna gröna

med fågelsång

 

fiskringar

på vattenytan

 

blåstrimmig himmel

i solens guld

 

ändå stenbelagt inuti

svart som sot

 

tankar krälar

på fuktiga väggar

 

av ogråtna tårar

dolda i leende

 

ropen ekar

svarslösa i mörker

 

vem är jag?

 

varför är jag här?

Fri vers av Elisabeth Nilsson
Läst 378 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2016-06-07 17:31

Skriv ut
Spara som PDF

KattenKin Sorgskön beskrivning av en existens i kris, många frågor blir det. Hög igenkänningsfaktor, så tack för den. 2016-06-14

Stanley Rydell Leva i paradoxen, en omistlig drivkraft. Dikten släpper inte taget, ingen väg utom motsägelserna - är det fängelset som tvingar fram de öppna frågorna? 2016-06-10

Dan Myrbeck Stark och mycket bra text 2016-06-08

Lars Hedlin Djup och stark 2016-06-08

Magdalena Eriksson existensiell ångest ja va ska vi med detta livet till och hur många rum finns det inni i oss? till vad nytta när så få av rummen är öppna/ tillgängliga för andra aaaah ensamhet tänker jag, 2016-06-07

Poeten Salvador Sitt fängelse skapar man nog ofta själv. Andra påverkar och "tvingar" men det är man själv som låser in sig. Och fängelset kanske är en trygg plats 2016-06-07

ej medlem längre En underbar text som går rakt in i hjärtat för att jag så väl känner igen mig i dina ord. 2016-06-07

Onomatoprofet ja, alla är vi fångar i våra kroppar med mer eller mindre mörker inuti 2016-06-07

ULJO Ibland stannar tiden och dessa tankar flödar. Så är det för dig och för mig. Nyttig lärdom 2016-06-07

Marita Ohlquist En alldeles underbar inledning som trippar lätt på tårna sen kommer resten av texten som går med tunga skor! Fastnade speciellt för de två sista raderna, där högg det till i hjärtat. 2016-06-07

ej medlem längre Känner hur instängd gråt tär på inre väggar och hur ofödda skrik ekar i ett oändligt vakum. Du skriver så det känns. Mycket. 2016-06-07