MEDAN KÄRLEK LOG

 

På en skitig bänk

i grönskande park

 

satt kärlek och log

 

åt kyssar och smek

med ömma ord

 

längtan spann silkestråd

 

band samman händer

som gav och tog

 

medan kärlek log

Fri vers av Elisabeth Nilsson
Läst 380 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2016-06-11 16:34

Skriv ut
Spara som PDF

KattenKin Bildrik och fin. 2016-06-14

Dan Myrbeck Ger intrycket att det handlar om kärlek som är fel eller oäkta eller... 2016-06-13

M.Eta När kärleken ler ser man inte att bänken är skitig! Så fint skrivet! 2016-06-13

Ninananonia Fin.. men du få mig att fundera över metaforen skitig bänk.. varför är den skitig är kärleken smutsig på bänken.. kanske otrohet.. Mycket bra skrivet.. 2016-06-12

ResenärGenomLivet Som en vacker tavla...så fint... 2016-06-12

ej medlem längre Underbart fint.. 2016-06-12

ULJO Om kärleken är den rätta, den sanna då ler den fullt ut. Jag vet hur den känns. Den är alldeles underbar. 2016-06-11

Peter Söderqvist Vacker dikt om den leende kärleken. 2016-06-11

ej medlem längre Trolska vackra ord om kärleken. 2016-06-11

ej medlem längre Helt och hållet förtrollande text om kärleken som ett väsen. 2016-06-11