hur ska jag kunna
skriva mera

hur ska jag kunna
älska mera

hur ska jag kunna
leva

när det enda
jag känner är skam

vem bestämde
att jag inte fick träffa
Den rätte
den där gången
ni vet
första gången

vem bestämde
att jag inte
klickar med någon

inte var de jag

antingen gav jag för mycket
eller så brydde jag mig inte

spelar mindre roll

när
ettan drack
tvåan spelade
trean knarkade
fyran slog
femman bedrog lurades

den siste
dominerade mästrade härskade
tills jag inte visste
skillnaden på natt och dag


alla var underbara
tills
sjukdomens fula
ansikte visade sig

nej

Jag är inget offer

Jag lärt av mina misstag

har sprungit för livet
några gånger
slagits jämligt andra

jag har älskat och hatat

jag har gråtit och skrattat

dem enda jag lider
för och med
är mina vackra döttrar
som sett eländet
några gånger för många

..den skammen jag känner
är obeskrivlig

..då den blir extra
kryddad för mitt eget bästa
är botten nådd..

ty
jag är ingen kvinna
som "knullar runt"
jag är ingen kvinna
som luras för egen vinning

jag är hem tam höna
som blivit med åren
missbrukare
av kärlekens mysterium

de fick mitt hål i bröstet
lappas ihop
de fick mina ögon att lysa
hjärtat att sjunga

tills
sanningen kom ikapp
och jag ensam stod igen


förlåt mina två
för ni dem viktigaste
i mitt liv är

har alltid varit

så hårt
som jag kämpat
för er

mot mina egna
"galenskaper"
jag släpat hem

nu ni vuxna är
så fina
och jag hoppas och ber

att ödet get er
era önskningar
att ni är och blir
ännu mer lyckliga

så den helvetes
arvet slits sönder
och jag blir den sista
kvinnan att lida