Grönskande överväldigande är Du.

Jag ler bakom glädjetårar, regn för min förtorkade själ.

Nej, jag talar inte om sommaren.
Eller om någon blomma.
Jag talar om Dig. Som får min sol att åter lysa på förfrusen mark.
Åter mitt i mitt liv som JOB.
Kom Du i stormvinden.
Alla mina anklagelser ramlade av
När jag såg såren i Dina händer.
"Här ryms Du"! Sa Du och lyfte av mig mitt sorgeflor.
Jag utbrast!
"Herre! Göm mig i Dina djupa sår!
Göm mig för i morgon och för igår!
Göm mig för världens höga larm.
Göm mig nära Ditt bröst Din Barm.
Låt mig åter få hämta vila och kraft. Den jag en gång trodde att jag ägde, men som bara var ett eko från en man som trodde att han visste men aldrig hade den fatt.
Herre göm mig i Dina Djupa sår!
Och Kom Du kraft av Lejonet av Juda stam! Kom bär min längtan mitt mod ut på ny mark."

Vem förstår allt lidandet?
Vem kan förklara?
Endast DEN som lidit mest!
HAN kom mig till räddning!

Han ÄR min eviga sommar!

KB