Hur många gånger har man inte hört detta: "Det som känns rätt för dig kanske inte är rätt för mig" rabblas som ett mantra. En annan variant på samma tema: "Det som är sant för dig kanske inte är sant för mig." Som om det skulle finnas lika många sanningar som det finns människor och som om det inte skulle finnas några objektiva sanningar. (Tyngdlagen är därmed satt ur spel. För att bara nämna ETT exempel!)
Men SAMMA människor som outtröttligt och nästan mekaniskt mässar dessa mantran kräver komformistisk underkastelse när det gäller t ex julfirande, midsommarfirande eller gråterskeceremonier i samband med olika katastrofer. Man SKA ha tyst minut (vilket jag konsekvent VÄGRAR), man SKA älska sport, man SKA dricka sig berusad, man SKA ha utomäktenskapligt sex. Unt so Weiter.
DÅ är det inte fråga om att "det som känns rätt..." etc. Ännu ett exempel på hyckleriet och dubbelmoralen i vårt i och för sig vackra men mycket besynnerliga land.
Ty här härskar Janus: Å ena sidan men å andra sidan. Fast det där talar man inte om. Det hänger bara där som ett damoklessvärd och en oskriven lag. Det är få oskrivna lagar som jag inte hatar. För att inte tala om tabun (tabu är f ö ett polynesiskt begrepp som har med annimistisk religion att göra). Så självfallet vill jag bryta mot dem. Och då blir jag en förbrytare, en fredlös. So be it.
"Den som inte vill gråta då, den ska vi knyta upp svansen på." Visst. Försök!

LARZ GUSTAFSSON 23/6 2016