svarta blad faller ned i mörker

där ingen kan finna dem igen

där ligger de och vissnar tysta

ingen märker någonting av det

ovanför bergets mörka tunnlar

har en flock människor byggt hus

de äter skrattar och mår gott ihop

de har funnit själaljuset i varandra

allt medan krafterna fylls på inom

var och en av dem i skratt och kärlek

blir själaljuset starkare och starkare

det når ned i mörkret till det svarta

plötsligt som i ett mirakel slår gnistor

livet väcks i bladens nerver som spirar

inne i berget börjar ljuva sånger bildas

de lyhörda fångar dem sätter ord till dem