ljuvliga 

stolta

starka

slingrande

rödvioletta

rosenskira

ingen vet

vem du

är nu

uppenbaras

endast doften i

solnedgången

förför mig

för mig bort

mot horisonten

busschauffören tvärbromsar

åker ut över fältets grönska

krossar markens blomster

människorna kastas ut i natten

bland de doftande åkerblommorna

den röda bussen försvinner i ett hål

ingen skriker ingen ropar på hjälp

alla somnar på fältet av drömmar

en egensinnig människas lasts fel

han förfalskade sitt bussförarkort

tänkte på sin inkomst utan ansvar

åkerblomman frodas av människor

den förför dem får dem att somna in

nästa vår kommer den att blomma

som aldrig förr mättad av förlust