hennes hår

rågblont ljust

slingor av svart

strömmar ned

över ryggen

på berget

hon står

sjunger för

tystnadens skull

sin melodi

den spirar ur

hennes hjärta

flyter fram

så ljuvligt skön

väcker kärleken

visornas mästare 

hör hennes röst

vackrast av alla

fångar den inom sig

memorerar tonföljder

stjäl hennes sång i natten

bittert ska han det ångra

ingen stjäl hjärtats sång

kallar den sedan sin egen

spelmannen förlorar spelglädjen