tåget dundrar
över mark
och stad

jag gungar
sömnigt
i takt med
den..

undrar flytikt
om du minns
mina läppar
mot din hud

jo.. jag vet
du så absolut
förbjuden är

för du skadar
mer
än glädje ger

några dagar
borta från tristess
mot nya äventyr
jag når

sådanna dagar
som förtroende tillit
kan skapa

tillsvidare rusar
tåget fram
bortom grönskan
och horisontens
sfär

mitt hopp är
att finna frid
och nästa gång
tacka nej..

för du vet
att jag älskat dig

men nyttja mig
aldrig igen

~ netis ~