det var jag som såg när dina drömmar dog
när dina minnen frös fast och gjorde mjuka ord till något vasst

tillbaka i staden där jag förlorade min oskuld och oskulden förlorade mig
dit du aldrig kom, långt innan det handlade om dig

jag tänder ett ljus på graven som du ännu inte ligger i
ljuset brinner för minnen med dålig regi

alla val du aldrig levde, alla andra störningsmoment
i livet som du aldrig levde, det som aldrig hänt

jag tänder ett ljus på graven som du ännu inte ligger i
du kunde stått i mitten men du stod alltid bredvid

någonting blev fel i min balans
du förstår, jag tappar den när det är lugnt och står stadigt i stormen någon annanstans

jag låter ditt minne vara gömt
som gravar jag aldrig besökt eller gravar jag glömt

jag skålar för minnen vi inte längre har
jag skålar för demensen till minnet av min far