Du gick mot söder

Gå på luffen igen
få en andedräkt som fotogen
Livet du valde igen

Du har planer
och
livet är inte till skänks

När du sa farväl
började mamma gråta

Sakta du går
kändes som en skuld du bar på
när du tog din flykt
mellan städerna du gick

Du gick mot söder
du va varken en ängel eller en gud
och
stjärnorna om natten
ledde dig ut

Med en poncho svept om din kropp

Livet trasigt du valt

Fri vers av Karina"Kia"
Läst 609 gånger och applåderad av 23 personer
Publicerad 2016-08-28 00:57

Skriv ut
Spara som PDF

Lars Hedlin Starkt och djupt... 2016-10-06

Jeremiel Alla passar inte in, i fyrkantiga krypin. --------------------------------------- Vi är alla olika. Svårt att acceptera. Det som känns som ett måste för någon, kan för en själv kännas oförklarligt. ------------------------------------------ Starkt beskrivet. 2016-09-15

Jeremiel Alla passar inte in, i fyrkantiga krypin. --------------------------------------- Vi är alla olika. Svårt att acceptera. Det som känns som ett måste för någon, kan för en själv kännas oförklarligt. ------------------------------------------ Starkt beskrivet. 2016-09-15

ej medlem längre Så underbart vacker i sin sorg!! Ordens klanger... Någon flyr från sig själv.. Jag tycker mycket om första strofen, för den kan vara både konkret och abstrakt. kanske står fotogenet för en brinnande rastlöshet? Du skriver så målande, ljuvligt. 2016-09-03

Fem hjärtan En mycket fin och berörande text om hur någon väljer att ta en självdestruktiv väg.. 2016-09-03

Peter G En känslosam text, där du på ett finstämt sätt förmedlar den oro som säkert de flesta föräldrar känt när barnen ger sig ut i världen. här verkar dessutom inte allt stå rätt till och det är väl det som ger upphov till den största oron. ingen vill se sitt barn välja ett trasigt liv, ett liv utan riktning, bara bort. 2016-09-01

lila fjäderblomman Berörande fint berättat. 2016-08-29

ULJO Fint berättat 2016-08-29

Dan Myrbeck Det är en nu ganska avlägsen tid, luffarnas tid. Men den är alltid aktuell att berätta om. Jag tror att de delvis försökte fly från sin själva... 2016-08-29

Nils-Robert Redan på andra raden, - få en andedräkt som fotogen - ger dikten dess kompassnål. Vemodigt - Ja, men ändå en gnista av hopp i sluten - stjärnorna om natten ledde dig ut- . Så bra fångat. 2016-08-29

ej medlem längre Orden väver känslor av både vemod och saknad. 2016-08-28

Rise Little One Ett tragiskt öde...en sorglig läsning...med starka intryck i slutet. 2016-08-28

ej medlem längre Berörande levnadsöde en flykt ifrån, till något annat en sorg som svalt fattig på allt 2016-08-28

Anya Stark text om någon som lämnar och hellre väljer ett trasigt liv. håller med Marita...du skapar bilder. 2016-08-28

Blomma-Stjärna berörande skrivet om ett trasigt liv som blev till ett val och en väg och lämnade kvar - sorg 2016-08-28

Marita Ohlquist Med dina ord målar du ett berörande porträtt! Ser bilder för min inre syn. 2016-08-28

överlevaren Livsöde och skärvor av ord! 2016-08-28

Hon kallar sig poet En av dina bästa, känslosam och känns öppen, just därför, det ska bara va så skrivet...känns som man får bilder framför sig och är där på platserna 2016-08-28

Quasimodo Människors vägval och beslut med våra olikheter som blir våra liv, i en skarp bild här! 2016-08-28