de sitter i bänkarna nu

de har samlats i skolan

några försover sig idag

några kommer med iver

han ville mer än de andra

lära sig vad livet går ut på

men det drog ned honom

liksom ordens formler lyder

men för att förstå allt det

ville han först greppa alltet

få en vink om meningen nu

med att finnas till denna dag

oron gnagde så han lämnade dem

gick till perrongen fylld av sorg

vem var han varför var han här då

vem förstod att mätta vetgirigheten

sinnena löpte amok stunden flydde

en kraftig impuls att försvinna kom

drar honom bort från dem alla då

de ska sedan chockas av hans dåd

skolans elever blev i uppror inom sig

ungdomar som vilsna flockades kring

den tanken som först tagit honom dit

vilken var den och varför tänkte han så

de mötte sommarlovet med sorgen i sig

som skulle ändas likt en metafor för livet

det liv som övergav dem släckte sig självt

när de hungrade efter ännu en sovmorgon 

de kanske förstod vetgirighetens baksida

den hunger som följer i dess bakvatten

otålighetens missmod som dräper styrkan

som aldrig någonsin kan vagga sorgen till ro

som fick en gryning att ta farväl ...

/min dotters skolkamrat tog sitt liv några veckor innan skolterminens slut i årskurs åtta  och nu skall skolkamraterna återgå till början av årskurs nio utan sin kamrat och vän fyllda av frågor som aldrig fick några svar .../