på kvällen brukar vi mötas

då jag går till affären kort

vi samtalar om allt möjligt

lite om vilka vi är speglas

sakta mot mottagande sinnen

hon går ut en stund ibland

för att samla tankarna kring

sin schizofrene makes vara

de har varit ett par i 27 år nu

hjärtat vill så säger hon stolt

med handen mot sitt hjärta

säger hon att hon ska till far

hennes pappa ska få dropp

det är hon som sätter det nu

sköterskorna vill han inte se

han är en stolt man som vissa

vill inte befatta sig med tanken

hon är tålmodig säger jag vänt

har ett hjärta av guld som blöder

vi vinkar adjö cyklar åt varsit håll

hon kan inte arbeta för lön för allt

som kom i hennes vägbana där

maken pappan och det som drabbat

hon delade morgontidningen då

överfölls drabbades av rädslan

men det är inte hon som hjälps

hon är den som hjälper andra

samlar burkar för att ge till bistånd

trycker på rödakorsets pantknapp

osjälviskt självständigt målmedveten