Jag har i dagarna fått hotfullt bemötande för att jag är vän med en farbror. En vän som jag hyllat och värnat om i över femton år. Denna text är kommen ur att någon ser ned på vänskapen, förfular den och problematiserar den. Gör aldrig så! HJÄRTAT KÄNNER NÖDEN
när du råkar se snett på andra du borde ingen döma varför tror du att du vet något som egentligen ingen kan känna till berör istället dem i verkligheten där där hjärtat känner nödens smärta där ingen enda förstår deras lidande
men likt otäcka elaka monster insinuationerna fabulationerna är skapar skvallret all denna ondska som stängde dem alla ute från den fina vänskapens lyktas ljus
skvallrets bestialiska dåd till världen föder fram all denna svärtade smärta sliter livslusten ur oskyldiga individer låter dem att övergivna dö ensamma
giriga släktingar som ger näring åt skadan inbillar de sig saker om andras skyldighet se de själva hastar dock aldrig fram i nöden för att sträcka en hjälpande hand i stormen undrar varför föds människor så hjärtlösa tro?
i juletid svälj allt av insinuationer och förakt se till att städa upp invanda tankemönster där du och andra med dig föder sorg och nöd för ni tror att ni vet saker och stöttat lögnerna
alla sorters människor har rätt till vänskap ALLA till och med fattiga och utstötta pensionärer eller förtidspenionärer, utbrända och sårade så när de då får en enda egen vän i varandra har ju ett mirakel skett för dem i deras vardag
har du provat deras nöd eller suttit i deras sits har du gått ensam utan stöd eller saknat bröd ja då borde den veta som inte så har gjort att det är en ynnest att vänskapens lyktas ljus har nått där de av en mirakulös händelse vännen fått
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 207 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2019-12-22 10:34
|
Nästa text
Föregående Solstrale |